´

Det har inte släppt än, hjärtat sitter fortfarande i halsgropen så fort jag ser dig, hör ditt namn eller bara ser en bild.
Trodde iof inte att de skulle sluta så härna, utan att jag hade fått min sagoslut och att det skulle förbli så.
Men ack så fel man kan ha...
Fast alla dessa frågor som varenda jävel ställer gör de bara svårare, blir samma sak om och om igen. Och ingen verkar fatta när jag säger att jag inte orkar/vill prata om det. För det gör hela saken lite lättare, när jag slipper prata om det.